Min Bergen resa

I fredags vid 18 tiden påbörjade jag min resa mot Bergen för att hälsa på min dotter. Jag tog tåget till Köpenhamn, flyget till Bergens flygplats, flygbuss till Bergen där min dotter och hennes kompis efter en del letande efter mig mötte upp samt bussen till Knarrvik. När vi slutligen kom hem till huset så var kl efter 02 och jag var superhungrig. Ett knäckebröd med makrill i tomatsås senare så var jag helt färdig och kröp till sängs.
På lördagsmorgonen vaknade jag dock utvilad och möttes av en vidunderlig utsikt.

Efter en välsmakande frukost tog vi bussen in till Bergen för att upptäcka staden. Vädret var som det brukar mest i Bergen. Regnigt men också en del solglimtar.

Här är vi vid det klassiska Bruggen som påminner en hel del om Nyhamn i Köpenhamn.

Vi köpte med oss picknick och tog det här tåget eller vad man ska kalla det hela upp till ett berg med vidunderlig utsikt som hette fläppen om jag inte minns fel.

Som sagt utsikten var fantastisk

Sedan blev det picknick. Området var inte bara en utkiksplats utan även ett rekreationsområde för familjer, framför allt familjer med barn. Där fanns en trollskog och en massa spännande att titta på både för barn och vuxna.

Eftersom allt är stängt i Bergen på söndagar så bestämde vi oss för att göra det som Norrmännen ofta gör nämligen att gå på tur. Så på söndagsförmiddagen packade vi en picknick och gav oss gående av mot Knarrvik och en betongfabrik som var startpunkten för vår tur, Vi tänkte bestiga Hoyala toppen. När vi påbörjade vandringen så stötte vi på två norrmän med samma mål och då frågade vi de hur lång tid det kunde ta. En timma sa de.....hmm för oss tog det 2 1/2 timma. Men upp kom vi efter enträget vadande genom lera och klättrande på hala stenar. ( tack Hang för att jag fick låna dina gummistövlar). Ibland var leran så djup att den hotade att rinna över stövelkanten och ibland satt nästan stövlen fast när man gick vidare. Ibland fick vi leta efter stigen där vi skulle gå för det var långt i från självklart var stigen gick.
Vi stötte på ödehus och man undrade över hur människorna någonsin hade tagit sig dit.

 Till slut var vi uppe och kunde avnjuta en härlig utsikt även här. För varje besökare som kom upp la man en sten i en hög. Se nedan.

Det blåste rejält så här 171 meter över havet och det var nästan svårt att stå kvar på de hala klipporna.