Livet hos Wiberg: operationsberättelse

Jag kom till avdelningen ca 8,45 och fick sitta en liten stund och vänta. Ca kl 9 fick jag komma in till en sköterska som pratade lite samt vägde mig. Jag hade gått ner 2,2 kg mer än målvikten för op så det var ju jättebra. Därefter fick jag gå till en tillfällig sal och fick byta om till op kläder. Det var en lång vit särk med knäppning fram samt blåa joggingbyxor och strumpor. Bhn skulle av men jag fick behålla mina egna trosor.
Jag fick även låna ett par blåa foppatofflor.

Jag blev även runtvisad på avdelningen och fick kika in i uppvakningsrummet där jag senare skulle hamna. Sedan fick jag vänta en stund och därefter så sattes en nål i armen och jag fick dropp.

Jag fick veta att jag var nr 5 ut att opereras och jag fick även veta att det ev inte skulle ske förrän efter lunch men strax före kl 11 så kom de och sa att nu skulle sängen köras ner och jag skulle följa med. Nere på operation hann jag knappast doppa rumpan på stolen innan läkaren kom och hämtade mig. Då blev jag helt plötsligt jättenervös. Han frågade om mitt personnummer och det var knappt att jag kom ihåg det. Han satte på mig en op mössa och sedan var det in i salen där jag fick lägga mig på op bordet. Det var en massa människor runt om mig säkert en 6-7 personer. Jag fick krypa så långt ner som jag kunde så att fötterna hade stöd av fotplattorna och jag kommer ihåg att någon frågade mig om jag hade vrickat fötterna någon gång och det sa jag att jag säkert hade så de satte extra stöd där. De pratade om handboll bla ( säkert för att förvilla mig) medans de spände fast ben och armar. Det var inte så obehagligt som jag hade tänkt mig och det hela gick jättesnabbt och sedan fick jag en mask att andas i . Sedan minns jag inte så mycket mer förrän jag vaknar upp på uppvaket av att en läkare frågar mig om jag visste att jag hade en stort bråck på magmunnen. Nej det hade jag ingen aning om. Det första som slog mig var då att jag säkert inte hade fått göra operationen men det hade de gjort även om det hade tagit ca 2 timmar i stället för 40 minuter som är det vanliga. De hade först fått dra ner magsäcken och därefter fylla hålrummet som blev med magsäck som inte skulle användas. Så när jag tittar med dimmig blick på klockan så är hon runt 13,00. Operationsteamet fick en sen lunch.

På uppvaket låg jag med syrgasmask. Jag hade inte ont men jag var fruktansvärt törstig hela tiden Jag fick dricka små klunkar ur ett 30 ml glas och det skulle jag dela upp på tre gånger.
Efter ett tag..jag vet inte hur länge så fick jag komma upp och sitta i en fåtölj. Jag fick även gå och kissa men jag kunde nog bara klämma fram ett par droppar. När jag satt i fåtöljen så fick jag blåsa i en makapär som gör att lungorna tränas.

Jag kommer inte ihåg vad klockan var när jag kom in till mitt rum men jag fick i alla fall ligga på en sal med 3 andra tjejer varav två stycken hade jag träffat innan så det var kul. Jag hade faktiskt inte speciellt ont i magen men däremot i axlarna. Detta får man av gasen som de sprutar in och som de använder för att blåsa upp magen med så att de får plats att jobba. Jag fick behålla dropp och syrgasgrimma hela natten. Sköterskorna påtalade hela tiden att -ja med tanke på vad du varit med om....men jag mådde betydligt bättre än min ena rumskamrat som gjort en vanlig gbp men som inte alls mådde särskilt bra. Hon fick också stanna kvar ett extra dygn. Det var lite tal om att jag också skulle få göra det men eftersom jag mådde så bra så fick jag åka hem.